0

Tvingad att arbeta eller studera

I dag har jag två besök på psykiatrin inbokat, det känns väl sådär. Jag tycker inte att det ger så mycket att gå dit. Önskar att jag kunde ha fått KBT istället för samtal med psykiatrisjuksköterska, men sådant är det kö på.

Som det ser ut nu kommer jag behöva börja plugga igen, trots att jag inte är kapabel egentligen. Jag har inte råd att gå hemma utan betalning och försäkringskassan betalar inte ut sjukpenning, jag är tydligen inte sjuk. Nej, dem anser inte att panikatacker, agressioner, självmordstankar osv är att vara sjuk. Sist jag var i skolan så grinade jag en hel dag på toaletten istället för att vara på lektionen, sedan gick jag hem, men jag är ändå frisk. Såklart. Alla i klassrummet vill ju att jag sitter bredvid dem och gråter, det är bra för studieron. Likaså vill alla på arbetsplatsen att jag går undan och gråter eller skriker. Dom vill också att jag riskerar att hoppa ifrån balkongen eller gå ut framför en bil när dem ser. Nej jag tror inte riktigt att mina klasskamrater eller arbetskolegor vill ha mig på plats så här. Så snälla låt mig för fan vila! 

 
0

Att inte orka, att må dåligt, nekad sjukpenning

Hela början på det här året har varit rent av kaos inombords och runt omkring. Det känns som om ingenting kommer bli bättre och att allting bara kommer att bli sämre.

Jag går i psykiatri, jag har börjat med medicin igen, jag är sjukskriven för återhämtning, jag motionerar, försöker äta nyttigt samt går i samtalsstöd. INGENTING tycks hjälpa. Dessutom nekar försäkringskassan mig sjukpenning vilket brer på min ångest desto mer, det plus att man inte känner sig betrodd.

Just i dagsläget känns det inte som om jag kommer kunna studera eller jobba, men försäkringskassan anser att jag inte ens är sjuk, så iväg på studier och jobb ska jag, trots att jag med största sannolikhet kommer ligga gråtandes på toaletterna hela dagarna. Det varken ser, hör eller skulle försäkringskassan bry sig om.

Finns det någon som läser det här inlägget som har varit med om något liknande? Vore toppen om jag kunde få lite tips hur jag kunde ta mig ur min depression. Har inte råd, tid, lust att vara hemma. Jag vill orka, prestera och bli något. Det är inte JAG att ligga hemma.