0

Tvingad att arbeta eller studera

I dag har jag två besök på psykiatrin inbokat, det känns väl sådär. Jag tycker inte att det ger så mycket att gå dit. Önskar att jag kunde ha fått KBT istället för samtal med psykiatrisjuksköterska, men sådant är det kö på.

Som det ser ut nu kommer jag behöva börja plugga igen, trots att jag inte är kapabel egentligen. Jag har inte råd att gå hemma utan betalning och försäkringskassan betalar inte ut sjukpenning, jag är tydligen inte sjuk. Nej, dem anser inte att panikatacker, agressioner, självmordstankar osv är att vara sjuk. Sist jag var i skolan så grinade jag en hel dag på toaletten istället för att vara på lektionen, sedan gick jag hem, men jag är ändå frisk. Såklart. Alla i klassrummet vill ju att jag sitter bredvid dem och gråter, det är bra för studieron. Likaså vill alla på arbetsplatsen att jag går undan och gråter eller skriker. Dom vill också att jag riskerar att hoppa ifrån balkongen eller gå ut framför en bil när dem ser. Nej jag tror inte riktigt att mina klasskamrater eller arbetskolegor vill ha mig på plats så här. Så snälla låt mig för fan vila! 

 

Liknande inlägg

Kommentera här: