1

Sömnmedicin

Jag kunde knappt sova inatt. Jag tog inte min alimemazin(lugnande/sömngivande) i syfte att se hur jag sov utan. Jag somnade kanske runt 02:00 och vaknade flera gånger under natten, särskillt under morgontimmarna för att slutligen ge upp, jag klev upp 04.30. Det märks att det är tankarna men också min puls som får mig att ha svårt att sova utan hjälp. Tankarna snurrade hej villt och min puls låg på 98 i vila vilket är ganska högt. Fötterna mina visspade runt och kunde inte vara stilla. Om jag tänker efter så, enda gången jag riktigt kan sova är när jag är i min djupaste svacka i depressionen. Då sover jag mer än vanligt men blir ändå aldrig utvilad, jag sover, och sover och sover för att sedan vakna och endå behöva sova mitt på dagarna. Nog om det nu, jag får nog finna mig i att äta medicin för att kunna sova, det positiva med den jag äter är att den inte är beroendeframkallande.

Morgonstunden är min mest ångestfria tidpunkt på hela dagen. Visst jag vaknar många gånger och mår dåligt, är nedstämd och så vidare. Men, min kropp och min "takt" är ganska dämpad. Jag dricker mitt kaffe och kollar på nyhetsmorgon. Det är guld värt (Mvh Cicilia 89år)
 

Liknande inlägg

Kommentarer:

1 Sanna:

skriven

Jag känner samma sak över att äta mediciner, men ibland är det nödvändigt och dessutom behöver det inte alltid vara så. Nu kanske det behövs, men bara för att vi ska ta oss vidare.

Svar: Det ligger något i det du säger. Tack
Cicilia

Kommentera här: